måndag 28 september 2015

Rafflande SM-final i lag-optimist


Söndag började lugnt. Bleke. Apa på land. Men vi i seglingsorganisationen går ändå ut för att snabbt kunna etablera en bana när vinden kommer.

Det är finaldag. Efter gårdagens 112 seglingar är 8 lag i final. De ska nu mötas i olika kombinationer, innan Svensk mästare kan utses.

Det är ett gediget schema, som ska hinnas med. Sen ska svensk mästare koras, och folk packa ihop sina båtar och sätta sig i bilen och åker hem till någonstans i Sverige.

Därför ligger vi i beredskap. För att snabbt få igång seglingarna när det väl fyller på.

Foto: Jonas Fritz.

Indiansommar

Det är en fantastisk sommardag – i slutet av september. Är det detta som Vilhelm Moberg menade när han skrev om indiansommar?, funderar jag.

Jag ligger i aktern på bojbåt 1. Huvudet mot en fender. Fötterna på relingen. Funderingarna övergå i dröm.

Fyller på

Jag sov gott när det knastrar till på VHF:en.

– Bojbåt 1. Dags att vakna, ropar Johan Burlin, seglingsledaren på bana 1 – finalbanan.

I norr, ute på Björköfjorden, krusar sig vattnet. Vindkraftverket på Hönö i väst står ännu stilla, men krusningen breder långsamt ut sig längre söderut. Vind är på väg.

Startfartyget justerar sin position. Lena Petersson, som är med mig i bojbåt 1, och jag lägger ut kryssmärket, första halvvindsmärket och målflaggan. I andra änden av banna lägger bojbåt 2 ut startflaggan och sina märken.

Det är en Z-bana; kryss, halvvind, läns, halvvind och kryss i mål. Banan ska ta ca 8 minuter att segla inklusive seglarnas manöver för att försvara sin position och mota bort konkurrenter.

Perfektionism

När del av banan är på plats åker Lena och jag tillbaka för att kontrollerar att allt är perfekt. Det är fortfarande för svag vind, så vi hinner.

Kryssmärket ligger perfekt. Rakt i vindögat för den som ligger mitt på startlinjen. Halvvindsmärket ser också bra ut när vi kollar både halvvinden och länsen vid märket. Men borta på målbåten tycker Peter Stålberg annorlunda.

Vi åker till målbåten och kollar från deras perspektiv. Mycket riktigt. Vindexen och halvvindens förlängning är inte riktigt nittio grader. Lena och jag åker tillbaka till märket och mäter igen. Nu är avvikelsen inte lika stor, men det finns där. Så vi flyttar märket. Då ropar seglingsledare och frågar varför.

– Den låg ju bra, säger Johan Burlin.

Ja, jag tyckte det också. Men uppenbarlkligen var det inte så. Eller…

Vrid

När vi ligger där, med ankarlinan uppdragen, så tycks helt plötsligt inget stämma. Men så faller allt på plats.

Det är vinden som vrider. Vridet kom fram till målbåten först och fortplantade sig sakta som sirap över hela banan. När vridet har tagit sig hela vägen ned till startbåten så var halvvindsmärket ett kryssmärke. Är det bestående?

Johan säger på radion att vi ska vänta. Och efter en stund vrider det tillbaka och stabiliserar sig någorlunda med ungefär samma vindriktning som från början.

Plan B

Ursprungligen var tanken att låta de 8 finallagen mötas i 28 race för att vaska fram fyra lag till semifinal. Men nu, efter att ha väntat på vinden, så beslutar Anders Höije, som är tävlingsledare, att gå till plan B: 12 race och sen semifinal. (Det fanns också en plan C och en plan D för alla eventualiteter.)

Först ut var Lerums segelsällskaps lag 1 (LESS 1) mot Hjuviks båtklubbs lag 1 (HjBK 1). LESS vinner en promenadseger. Oscar Engström, Alice Moss, Olle Aronsson och Carl Hörfelt är rankade 2, 3, 8 respektive 9 i Sverige. Inget annat av de 29 lag som ställde upp var är pappret i närheten av dem.

Semifinal och final

Efter 12 race, en kortare paus för lunch och poängberäkning, var det daga för semifinal. Det var förstalagen från Lerum (LESS), Rörvik (RÖSS), Kullavik (KKKK) och Långedrag (LDSS) som skulle gör upp om de två finalplatserna.

Bojbåt 1, som Lena och jag skötte, var nu uppgraderad till linjebåt. Vi låg för ankare vid mållinjen och förde protokoll över målgången sett från vår sida.

Vid några tillfällen var det så på håret att målbåten och vi behövde konferera. Men vid samtliga tillfällen hade vi samma uppfattning, vilket kändes betryggande.

Fördelen med att vara linjebåt är att vi kan följa semifinalerna och finalerna på nära håll. Och det är verkligen sevärt. Otroligt rafflande.

LESS gick från klarhet till klarhet. De vann båda sina semifinalrace och två av de tre finalracen. Men det var RÖSS som stod för den verkliga spännande seglingen.

Jäklar var de kämpade. Och i mitt tycke var det Fabian Magnusson, rankad som nummer 1 i Sverige, som var den största entertainern. Vilken segling, vilken dramatik och vilken spänning han bjöd på. Grymt jobbat.

Vinnare

Men trots att Fabian Magnusson, Eskil Jonasson, Rasmus Lindström och Lukas Lindström gjorde ett fantastiskt arbete med sina båtar fick de se sig slagna i finalen av LESS.

LESS som har slöseglat sig rakt igenom hela tävlingen. (Okej, det var kanske en överdrift, men det är inte många seglingar där de har mött riktigt svårt motstånd.) Oscar Engström, Alice Moss, Olle Aronsson och Carl Hörfelt är mer än värdiga att tituleras svensk mästare i lagsegling med optimistjolle. Grattis!

Bilder och filmer

Nedan lägger upp filmer allt eftersom jag får in dem från Jonas Fritz och Peter Björk som har gjort ett kanonjobb med att dokumentera årets höjdpunkt i optimistsegling.


Foto: Jonas Fritz.


Foto: Jonas Fritz.


Foto: Jonas Fritz.


Foto: Jonas Fritz.



Semifinal race 1. Film: Jonas Fritz.



Semifinal race 2. Film: Jonas Fritz.



Semifinal race 3. Film: Jonas Fritz.



Tredje plats. Film: Jonas Fritz.



Final race 3. Film: Jonas Fritz.


Foto: Jonas Fritz.


Foto: Jonas Fritz.


Foto: Jonas Fritz.


Foto: Jonas Fritz.


Foto: Jonas Fritz.


Foto: Jonas Fritz.


Foto: Jonas Fritz.


Foto: Jonas Fritz.


Foto: Jonas Fritz.


Lagen och resultaten

För kalenderbitaren finns mer att hämta i laguppställningen och resultatlistan:

Skicka en kommentar