söndag 13 juli 2014

Hjuvik-dominans vid Hovenästes juliregatta 2014



Vid Klevekilens mynning i Örnefjorden, strax syd om Gravarne (Kungshamn), ligger en av Västkustens dolda pärlor: Hovenäset. Här håller familjen Abrahamsson till om somrarna. Och de står för mycket av ruljangsen vid ortens segelsällskap. Elin seglar. Annie förestår seglarskolan. Lena lagar bryggor. Och Per arrangerar den årliga Juliregattan.

I år hade 30 optimister (15 A-, 11 B- och 4 C-optimister), 3 E-jollar, 2 tvåkrona, 1 Zoom8 och ett knappt dussin kölbåtar samlats utanför den lilla hamnen vid segelsällskapet.


Per och hans medhjälpare verkade lite tagna på sängen av den stora uppslutningen. Åtminstone hade Per inte tid att lyssna på Stefan Kylebäcks utläggning om sin stela nacke. Här fanns viktigare saker att göra. Inte minst att i omgångar köra en ribbåt med seglare runt banan.

Banan var en djungelbana. Båtarna ska ta sig från en boj till nästa. Stor del av banan döljs bakom Lilla och Stora Furön. Därför erbjuds seglarna en tur runt öarna för att de skall veta vart de skall ta vägen.

Första året vi var här, så rymdes alla seglare i liten ribbåt. Det behövdes bara en tur. Andra året krävdes några fler turer. Och i år vet jag inte hur många tur de körde. Men det var fler än två.

Klockan han bli närmare tolv än elva innan en hes biltuta förkunnande dagens första varningssignal. Först ut var kölbåtarna. Sen kom E-jollarna och Tvåkrona. Därefter startade A- och B-optimister tillsammans med Zoom8. Och sist släpptes C-optimisterna iväg.

Med ett drygt halvdussin NM-seglare på startlinjen så behövdes flaga I plockas fram. Flagga I, populärt kallad "kamelskiten" efter den svart fyllda cirkeln på gul botten, används för att dämpa seglarnas lust att fajtas på startlinjen. Den som under sista minuten före start hamnar med del av sin båt (eller sig själv) inom triangeln som bildas av startlinjen och kryssmärket är diskvalificerad om hen inte rundar startbojarna på utsidan och startar om. Det gjorde inte min äldste son, lyckligt ovetande om att han var över med en hårsmån i andra startförsöket i första racet. I protokollet står OCS – On Course Side.

I det andra racet hade de behövt en svarta flagga. Den som då befinner sig i triangeln blir diskvalificerad. Det brukar sätta skräck i seglarna.

– Hovenäsets segelsällskap får överväga att köpa in en svart flagga till nästa år, sa seglingsledaren Per Abrahamsson.

Vinden hade vridit något, och det var tydlig fördel vid den bortre startbojen. Där svärmade optimistseglarna som flygmyror. Jag tappade räkningen på antal gånger som det första likhetstecknet visades (allmän återkallelse). Men till slut verkade det som om seglarna själva tröttnade, startlinjen fick en tydlig underbåge, och det andra racet kunde äntligen genomföras.

A- och B-optimisterna hann bara med två race. C-optimisterna, som seglade första halvan av djungelbanan och sen länsade tillbaka i mål, hann med tre. De blev därmed den klass som var ute längst på sjön. Men det tycktes inte bekomma dem.

När det var dags för prisutdelning kunde Hjuviks båtklubb räkna in fyra seglare på medaljplats. E-jolle vanns av Carolin Pettersson följt av Matilda Krantz. Optimist B vanns av Johan Kylebäck. Och Optimist C vanns av Erik Barregren. (Se hela resultatlistan.)

– Det var grymt roligt att vinna, sa Johan Kylebäck, som tillbringar somrarna nästgårds på Bohus-Malmön.

Efter prisutdelnig ställde nuvarande (och blivande) Hjuvikseglare upp för fotografering.



Ännu en fantastisk juliregatta på Hovenäset var till ända. Båtarna packades på bilar. Några dröjde sig kvar, badade i den fina badviken och njöt av den sköna högsommardagen.
Skicka en kommentar